- Den här 3-åringen...
Ja ni, denna Meja. Så go' och samtidigt så...ja, jag kommer inte på något bra ord, men trotsig!
 
Vår relativt nyblivna 3-åring har som alla andra bra och "mindre bra" sidor. Hon är bra på att räkna (upp till 14) och på bokstäver, vilka hon kan en hel del. Hon älskar att rita & måla, pyssla och att "leka vuxen", till exempel leka att hon bakar eller tar hand om barn o.s.v. Hon är ofta lite blyg i början i främmande situationer, men det brukar gå över väldigt snabbt och sedan är hon en väldigt framåt person som pratar med allt och alla. På tal om prata så är det något hon är bra på. Hon pratar ganska tydligt och förstår och kan säga i princip allt. Är det något hon inte vet vad det är frågar hon: "Vad betuder dee?".
 
Tekniknörd är hon också. Kolla på film och barnprogram är ju skoj, likaså spela på iPhonen - där hon hittar allt. Däremot har hon inget emot att röra på sig heller, gympan hon börjat på är en stor favorit, och hon tycker om att vara ute i skogen och liknande.
 

 
Det här trotset och "mindre bra sidorna" då... En sak hon hållt på med länge nu är att hon ska vinna hela tiden, när vi till exempel kommer hem o.s.v. Hon ska vinna upp för backen här hemma, vinna in genom dörren och så. Gör väl inget egentligen, om hon bara hade sprungit/gått ordentligt. Men allt som oftast stannar hon och tjurar för att vi börjat gå före henne eller något, och blir precis vansinnig och ännu mer tjurig om vi då börjar gå igen så vi kommer före. Vi håller på att bli tokiga!
 
Något annat - som ju faktiskt kan vara ganska farligt - är att hon börjat dra iväg. När vi var på Maxi för ett par veckor sen rusade hon in genom grindarna innan vi hann blinka och försvann. Plötsligt ropades det ut i högtalarna att en liten Meja sökte sin mamma Susanne. Då hade hon varit nere vid brödavdelningen och gått fram till en kund helt lugnt: "Jag har tappat min mamma" och berättat både sitt och mitt namn. Inte det mindra rädd eller ledsen. Får börja binda fast henne snart! ;) Hon är lite väl orädd ibland!
 
Något jag blir totaltokig på är annars när hon stänger av öronen och inte alls reagerar (utåt) då man pratar med henne. Går bara omkring och flamsar och låtsas att hon inte hör någonting. Gaaalen blir jag! Men mellan dessa stunder har hon alldeles ljuvliga stunder då hon berättar att hon älskar oss och vill komma och kramas eller ler det charmigaste leendet hon kan få fram. Underbara unge!
Sara - mamma till Hugo

Haha! Jag skulle kunna kopiera texten rätt av och bara byta Meja mot Hugo. Helt sjukt :-) Tur att de är så goa som de är :-)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress