Om bara ett par veckor är det dags för mig att för första gången lämna Juno en hel dag med sin pappa. Det är dags för mig att jobba mitt första pass inför sommaren. Jag börjar ju "egentligen" 1/6, men för att hinna få en ordentlig introduktion ska jag in några pass i maj, dagar när M ändå är ledig.

 

Hur känns detta då?! Tja, jag har ju varit hemma längre än jag var med Meja (då var jag hemma 6 månader först, sedan ett par till på sommaren). Jag känner mig ändå inte riktigt färdig med att vara hemma än =/ Jag hade gärna haft ett tag till på mig, men så känner man väl när man än ska börja... Det jag känner blir positivt är att få vara lite mer "bara jag" emellanåt, att jag kommer uppskatta tiden med barnen mer och utnyttja den bättre (i stället för att det bara blir vardagen som rullar likadant hela tiden) och att jag ser fram emot min nya arbetsplats. Negativt - mindre tid med barnen såklart, träningen blir nog till viss del lidande och att jag inte kommer ha full koll hemma längre. Det tycker jag är lite jobbigt, att släppa kontrollen. Inte för att jag inte tror att M klarar det, det vet jag ju att han gör. Men jag vill vara den som donar med Junos (& vår) mat, bestämmer aktiviteter och planerar.

 

Jaja, inte mycket till val nu, och det kommer säkert bli jättebra!