Idag blev lillfisan 11 månader gammal! Det har hon minsann firat av ordentligt, med att ta sina första steg alldeles på egen hand, och några minuter senare dessutom ställt sig upp utan stöd. Lilla fina barn, så löjligt stolt man blir!

För övrigt har hon de senaste veckorna förvandlats till typ jordens goaste unge. Smilar upp sig så man inte kan hålla sig för skratt så fort man kollar på henne och babblar och skäller konstant. Pratat tycker vi nästan har gått tillbaka lite och just nu är det mest pappa som kommer. Gnällig och skrikig är hon fortfarande ibland, främst på kvällarna innan sovdags, men det är vi liksom vana vid nu...