Nu är det i alla fall slut på plats i Stockholm för denna gången, och vi ska inte tillbaka förrän september! Och jag som inte brukar vara den blödiga typen när det gäller att vara ifrån barnen, fick nästan en liten tår i ögat när jag pratade med Juno i telefonen igår, och Meja idag när hon deklarerade att hon saknade mig och skulle pyssla något till mig tills jag kom hem. Fina fina älsklingar! Tror saknaden har att göra med att man är så långt borta, det är liksom inte som att de är bara några minuter bort. 

 

Sen har jag faktiskt haft det jättebra i Stockholm med, bra och givande föreläsningar och kul att spendera lite tid med Hanna, vilket inte direkt blir ofta längre. Men skönt ska det bli att komma hem!