I måndags morse fick barnen titta en stund på Barnkanalen medan vi åt frukost, eftersom vi för tillfället ändå sitter vid TV-bordet och äter när matbordet är belamrat med diskställ o.s.v. från köket. Då pratade de om att det hade varit storm på helgen och att barnen gärna fick maila in och skriva om de hade något att berätta om stormen. "Ja", utropade Meja, "skicka ett mail och skriv: Min studsmatta har ramlat in i ett träd och gått sönder!". Så det gjorde jag, såklart. Ett par timmar senare fick jag ett mail tillbaka där de skrev att vi gärna fick ta ett kort och skicka, så när jag hade hämtat barnen från förskolan tog vi kort och skickade iväg. Morgonen efter fick vi pallra oss upp i tid, och Mejans min när de nämnde henne namn och visade henned bild var obetalbar. Stoltast i stan!