Vilken otur jag och Meja hade i söndags morse! Vi skulle springa Änglaloppet hade vi planerat sedan ett tag tillbaka, vi gjorde det förra året och Meja tyckte att det var så roligt då - och dessutom är det för en god sak. Men dagen började som sagt sådär...

 

Vi sov ju hos M:s syster, och morgonen började i lugn och ro och vi åt frukost och så. Kom dock på en stund innan vi skulle åka att jag glömt packa löparskor till både Meja och mig, så det var bara att köra lite tidigare och köra förbi hemma. Tog Meja på ryggen när vi gick till bilen - utan skor - eftersom hon ändå inte skulle använda tygskorna hon hade med sig. Väl hemma kommer jag väl på att jag glömt ta med nyckel! Panik! Fick skicka och be mamma och de larma av hos sig, åka dit och hämta extranyckel och sen hem och hämta skorna snabbt som attan. När vi väl parkerar på Rosenholm, 20 minuter efter att vi skulle mött upp svärmor och svåger, så utropar Meja - Men mamma, du har ju tagit Junos skor! Jag höll allvarligt på att börja gråta, och Meja gjorde det. Hon som verkligen sett fram emot detta! Jag fick ta med vagnen från bilen och hon åka i den. Vi hade dock lite tur till sist när vi kom upp till startområdet, då hon fick låna ett par stövlar. Hon kunde därför följa med runt i alla fall och vi sprang litegrann, hoppade indianhopp m.m., så det blev lite intervallträning av det hela. Men vilken morgon!