Alltså jag hade nog en av mina sämsta dagar någonsin igår, faktiskt. Jag bråkade med Meja om tandborstning i, utan att överdriva, mer än 6 timmar. Inte konstant hela den tiden, men ändå... Hon har en tand som är jättelös, och hon är inte sådär att hon går och vickar hela tiden, utan tycker att det är väldigt obehagligt. Det har jag full förståelse för! Dock fick hon erbjudande hos tandläkaren förra veckan att få hjälp att ta ut den när vi var där, med bedövningssalva. Nej, det skulle hon inte. Hon fick då över helgen på sig att den skulle ut, annars skulle vi ringa tandläkaren igen idag och be dem om hjälp.

 

Så igår då... När vi skulle borsta tänderna på morgonen bara vägrade hon när jag skulle borsta tanden bredvid den lösa. Tandborstning är inget man kompromissar med, utan det ska göras. Även om man har en lös tand bredvid som man tycker är läskig. Jag satt och lirkade snällt, blev irriterad och försökte på alla möjliga sätt att borsta på henne, men nej. En hel timme satt vi i badrummet och hon sa flera gånger att hon skulle gapa, men gjorde det sedan inte. Till sist gav jag upp just då och sa att pannkakslunchen kan hon ju vara utan om hon inte borstar tänderna.

 

Jag pysslade med lite annat och stekte sedan ett lass pannkakor. Då ville hon ju förstås ha, men nej sa jag. Då lovade hon att gapa när vi ätit (att borsta precis innan maten kändes inte som ett alternativ), så jag sa att det var okej då. Tror ni ungen gapade efter maten?! Eller gapade gjorde hon ett par gånger men bet ihop direkt igen.