Vet inte om jag kanske glömt berätta det, men på lördag är det dags för årets stora - STORA - utmaning. Jag och en arbetskamrat ska genomföra (hoppas vi i alla fall!) Kustjagaren. Därför har det tränats lite extra sista veckorna. Eller kanske inte extra, men lite annorlunda om inte annat. Dels har jag simmat litegrann senaste kanske 1½ månaden. Jag har hyfsad grund med simningen då jag tävlingssimmade fram tills jag var 14-15 år, men jag behövde fräscha upp mig lite! Sedan har jag ju sprungit litegrann hela våren, även om det blivit lite mindre än vad jag hade tänkt.

 

Nu har vi i alla fall genomfört dels ett simpass i öppet vatten samt tre stycken kombinerade swim-runpass den senaste veckan lite drygt. Min största oro inför detta har faktiskt inte tidigare varit att klara det, utan biten att simma ute på öppet vatten. Jag tycker det är jätteobehagligt att inte veta vad jag har under mig och hatar att stöta emot fiskar och sjögräs. Nu har jag ju dock skor på mig vilket gör det hela lite lättare, och den biten har faktiskt gått hyfsat när jag väl vande mig lite vid simningen.

 

Simningen känns i alla fall betydligt lättare än löpningen. Där är det bara att mala på, orkar man inte riktigt får man väl simma lite bröstsim en bit eller ta det lite lugnt. Löpningen är värre. Det är sjukt tungt att springa i våtdräkt och det är ju en bit vi ska ta oss igenom... Men, vi har inga speciellt höga krav på oss och får helt enkelt gå om vi inte orkar. Vi satsar inte direkt på att hamna på pallen om vi säger så!