Göteborgsvarvet 2014
Kategori: Konditionsträning. Tävlingar, lopp m.m..
I lördags var det alltså dags, att genomföra mitt livs första halvmara! Jag hade inte kunnat springa på två veckor innan tack vare en rejäl förkylning som tog tag om mig (och inte alldeles helt hann släppa, men nästan), och hade dessutom haft en släng av rejält illamående i början av veckan, i kombination med att inte kunna äta ordentligt. Sådär bra uppladdning alltså!
Menmen, det blev i alla fall lite bättre uppladdning på slutet - med fullkornspannkakor på tåget upp på fredagen, och en rejäl hotellfrukost på lördagsmorgonen. Hotellet hade fixat uppladdningssmoothie till oss och det fanns god hemjord müsli & äggröra, och så grov fralla samt knäcke & frukt. Höll mig ordentligt mätt kan jag tala om!
Då till själva loppet... De första två kilometrarna efter start kändes sjuuukt långa! Det var dessutom väldigt varmt i början, vilket säkert spelade in på den känslan, samt lite bristfällig uppvärmning. Efter det kändes det i alla fall som att det rullade på lite bättre, och när jag efter 5 kilometer kollade klockan och den stod på 35-36 minuter, kände jag att det var alldeles perfekt. Jag kom redan från början in i det tempo jag hade tänkt hålla för att klara min måltid jag hade satt upp - 2.30. Det var svårt att inte springa på snabbare än så då alla sprang om. Jag tror inte jag sprang om några på den första milen... Men jag hade bestämt mig för att hålla mitt tempo, och det gjorde jag. Efter ungefär 6 km var det en vätskekontroll med även sportdryck, vilket jag bestämde mig för att ta. Det skulle jag inte ha gjort. Strax innan 8 km-markeringen började jag må fruktansvärt illa och var tvungen att börja gå. Illamåendet höll sedan i sig tills jag kommit ca en mil, och jag kunde bara springa korta sträckor i taget. Varje gång jag sprang förbi en restaurang eller några som grillade höl jag på att kräkas rakt ut och var tvungen att hålla andan. När jag väl kom till mil-markeringen var klockan på 1.17 och jag hade alltså förlorat nästan 5 minuter... Andra milen kunde jag återigen springa den mesta tiden, men bestämde mig för att ta det ganska så lugnt till en början ändå. Nu började jag springa om betydligt fler människor, som säkerligen sprungit för fort första halvan ;) När man sprang på Avenyn var det mindre än 5 km kvar, och jag kände att jag kommer ju i alla fall klara det. När jag kollade klockan insåg jag att om jag skulle klara tiden fick jag minsann ligga i... Vid 20 km var jag på precis 2.30, så måltiden klarade jag alltså inte. Men sista kilometern är jag jättenöjd med, jag sprang hela tiden och spurtade sista kanske 4-500 metrarna, med ordentlig fart på upploppet. Ca 6 min tog den kilometern, så hyfsat bra spurtfart! Hade det inte varit för illamåendet och uppladdningen i veckan är jag säker på att jag även hade klarat 2.30-målet. Menmen, en annan gång! Känslan när man sprang över mållinjen var i alla fall otrolig, väldigt nöjd att jag klarat att ta mig igenom över 2 mil och att ha klarat det förhållandevis som jag hade tänkt mig.
