De senaste dagarna jag varit hemma med Juno har hon varit så jäkla go! Så länge man haft uppmärksamheten fäst på henne då, att underhålla sig själv är inte riktigt hennes grej...

 

Jag hade nästan glömt bort att jag anmält intresse för att vara testfamilj till BeSafe. När Alfva hörde av sig idag och frågade om det var vi som var utvalda fattade jag därför ingenting, men visst var det så! Så himla roligt :)

 

Förra helgen, samt tisdag-onsdag denna veckan har spenderats med jobb på barnavdelningen. Det känns ganska bra, mycket av det som inte är specifikt för avdelningen (typ datorjournalerna o.s.v.) kommer jag ihåg mycket mer än jag trodde efter nästan ett år hemma. Det sitter liksom i fingrarna ;) Nervöst är det med barn, men samtidigt så tacksamt, och roligt. Det är ju ett par veckor kvar med introduktion, och tills dess tror jag jag ska ha kommit in i det lite!

 

I tisdags var jag på jouren (barnakuten med undantag för de mest akuta) vilket faktiskt var ganska roligt! Dock tror jag inte det är så kul när det tjockar till sig med massor av barn och man är ensam sjuksköterska där inne. Onsdagen hade vi akutövning, vilket var jättegivande! Fick två fall vi skulle "spela upp", så man fick verkligen tänka igenom hur man skulle gjort.

 

I fredags var jag och Meja på Cirkus Scott (känner att jag ligger lite efter då det snart är en vecka sedan, men har jobbat 4/5 dagar sedan dess :P). Hon hade verkligen sett fram emot detta och var jätteglad hela kvällen (förutom mellan 18.45 och 19.00 medan vi väntade in att det skulle börja, hon hann fråga 25 gånger när det var dags...). Vi åkte dit lite tidigare för att hinna med lite i cirkusparken innan, vilket blev ansiktsmålning och sitta på elefanten enligt hennes egna önskemål!

 

I fredags var det dags för ett träff med vännerna, och även avslutning med gåtävlingen. Eftersom jag förlorade (efter att ha snittat drygt en mil om dagen i över 3 veckor gav jag upp och struntade i vilket :P) stod det på min lott att göra tårta till detta tillfälle. Tyvärr blev bottnen inte bra och bara ramlade sönder, så min planerade fina tårta såg ut som jag-vet-inte-vad. Men, god var den i alla fall! Mörk chokladbotten med mosade hallon i, täckt med ahlgrensbilar-fluff!

 

Bilderna är från förra veckan, så tulpanerna är nästan överblommade nu, likaså körsbärsträdet. Det varierar fort!

 

Förra veckan blev Juno 9 månader. Här kommer en liten summering:

 

- Hon fick veckan innan sin tredje tand och i lördags sin fjärde.

 

 

- Hon har lugnat ner sig litegrann vad gäller sin mammighet och M har haft henne själv utan problem när jag jobbat. Är jag i närheten är det dock jag som gäller.

 

- Hon har den senaste veckan äntligen sovit på nätterna utan uppvak för välling. Amningen slutade vi helt med för ca en månad sedan. Nu vaknar hon bara till någon gång per natt och vill ha nappen. (Peppar, peppar!)

 

- Hon vägde förra veckan 7,2 kg och har tagit sig upp på kurvan helt igen efter sitt rotavirus.

 

 

- Hon är alldeles sjövild och ska vara överallt. Hon tar sig dit hon vill, ställer sig mot allt (om det så bara är en vägg) och har de senaste veckorna även börjat gå längs med grejer. Stå själv kan hon, men vill inte.

 

- Pratar mer och mer, både allmänt babbel och riktiga ord. Hon säger nu pappa, titta, dä', Ta'ta' (tacktack), 'Eja (Meja) och smackar med munnen när något är gott och räcker ut tungan när det är äckligt.

 

- Hon gillar all mat vi gett henne hittills och blir galen när hon ser att vi äter något som hon inte fått.

 

I måndags var jag iväg och sprang Blodomloppet tillsammans med lag från mitt gamla jobb på Maxi. 5 km var ganska lagom just nu, och det var roligt! Visst undantag i starten, då det var så tjockt med folk att man inte kunde börja springa förrän det gått 1 km. Men därefter gick det ganska bra! Tiden blev sådär, men jag hade tänkt att inte försöka titta så mycket på den då jag bara sprungit i några veckor än så länge, efter att Juno kom.

 

M & tjejerna var där och hade picknick / tittade på, och när jag kom springande ner mot upploppet stod Meja och hoppade och skrek "Heja mamma, mosa dem!", haha, det var nog hennes förtjänst att jag drog i två extra växlar där sista 100 metrarna!

 

 

 

Inläggen kommer från min träningsblogg!

 

Svar: Jadu, nu har jag ju bara jobbat 2 dagar sedan jag började efter mammaledigheten, men jag hann förvånas över hur lite man verkar ha glömt ;) Hur man t.ex. använde journalsystemet, kortkommandon och så, satt kvar i fingrarna, trots att jag bara hann jobba i 5 månader efter min examen innan jag gick på graviditetsledigt. Men nej, än så länge känns det inte som jag tappat så mycket, och man får ju alltid ny intro då man börjar på nytt. Och jag känner att mycket man ska kunna då man arbetar lär man sig efterhand beroende på vad för typ av avdelning man arbetar på.

 

Men, såklart, skrämmande är det att börja jobba, både efter examen och nu. Men jag tror det ska vara lite skrämmande. Man behöver veta vilket ansvar man har och vad man riskerar om man slarvar. Slappnar man av för mycket direkt kanske ma glömmer det?! 

 

Stort lycka till med sista delen av skolan och med framtida yrket! Hoppas det snart blir en förändring åt det positiva hållet med i hela landet...