1 år sedan ♥

 
Idag är detta ett helt år sedan! Jag minns den dagen så tydligt. När jag gick upp på morgonen så tänkte jag att jag tar ett graviditetstest för säkerhets skull, då jag hade mått lite illa dagarna innan på jobbet och vi skulle ha gäster och dricka vin samma kväll. Jag hade tagit ett test två dagar innan just p.g.a. samma illamående, som var negativt, så jag tänkte att såklart detta skulle vara det med. Tyckte att det ändå var lika bra att testa för att slå det ur tankarna. Hade en billig teststicka här hemma som jag kollade på morgonen, och såg inget streck och sträckte den precis mot papperskorgen ... när jag fick syn på en liten, svag skugga. Syntes knappt alls, men vände jag och vred lite på testet så nog fanns den där. Tänkte att det kunde väl ändå inte vara så... Jag hade ett vanligt Clearblue-test också, sånt det blir plus eller minus av, så det var bara att doppa ner det också. Samma sak där, en svag, svag skugga dök upp, knappt synlig. Jag som aldrig trodde jag skulle göra det, surfade in på familjeliv av alla ställen, haha. Där finns massor av låtsasexperter som är beredda att hjälpa till! De såg minsann också de svaga skuggstrecken.
 
Gick omkring som i en dimma hela dagen, och framåt eftermiddagen var det dags att köra Meja till baletten. Snabbt inom apoteket medan hon var där och köpa ett "early"-test som jag sprang in på Wachtmeisters toalett och kollade. Och jo, även om det också var relativt svagt så var det faktiskt ingen tvekan om att jag såg ett streck - jag var gravid!
 
 
Jag som hade planerat att överraska M, när det visade sig att jag var gravid, genom att ge honom skorna ni ser på bilden, fick tänka om då jag skulle plocka med vännerna hem som skulle komma på middag. Jag fick ringa honom och lite stressat berätta att jag är gravid och måste dricka alkoholfritt ikväll. Haha, jag var nog lite i chock och han fattade knappt vad jag sa. Jag var liksom inte riktigt beredd.
 
Såhär ett år senare och med bebisen i fråga i famnen känns det fortfarande lite overkligt. Det känns fortfarande som att jag inte är beredd, och som att det nyss hände. Jag fattar inte att han redan är här, nyss (fram till ungefär förra våren) så skulle jag inte ha fler barn, sen kom ett litet sug och nu sitter jag här med honom. Vi hade turen att det gick väldigt fort innan han blev till, så det gjorde också att jag liksom inte riktigt hann med.
 
Livet ibland alltså!

Reflektioner från en busstur

Alltså, människor i Sverige, vad är det med er? Jag satt på bussen hem från jobbet i morse och blev som vanligt lika uppretad över hur "svenska" och förbannat otrevliga ni (vi) är. Nedanstående situationer är inte direkt engångsgrejer utan sådant jag ser typ varje gång jag åker buss.
 
- När man kommer på en buss med en del folk på, som verkar som att den kanske blir full. Då sätter man sig på det yttre sätet. Så att någon inte ska kunna sätta sig bredvid. Vad är meningen folk? Jag förstår såklart att meningen är att man vill sitta själv, men vad exakt är det som är så farligt med om någon mer sätter sig bredvid? Jag blir uppriktigt förbannad över denna mentalitet. Är det bättre att någon stackare får stå på bussen i 20 minuter?! Säkert och bra... Ska man behöva fråga om lov för att få sitta liksom?!
 
- De flesta som går på säger knappt ens hej eller tack till busschauffören. Tillhör inte sånt vanligt hyfs?!
 
- Sist men inte minst! I princip alla som går på stirrar rakt fram, alternativt ner i golvet, och ser ut att hoppas på att få komma därifrån fortast möjligt. Framför allt om det enligt ovanstående situation är "fullt" på bussen. Man kan ju annars titta sig lite omkring, kanske till och med le mot någon medpassagerare. Du kanske skulle råka göra någon lite glad?! (Hemska tanke...)
 
Nä, på riktigt. Jag tror det är dags att svenska folket börjar tänka på hur vi beter oss!
 
RSS 2.0