Reflektioner från en busstur

Alltså, människor i Sverige, vad är det med er? Jag satt på bussen hem från jobbet i morse och blev som vanligt lika uppretad över hur "svenska" och förbannat otrevliga ni (vi) är. Nedanstående situationer är inte direkt engångsgrejer utan sådant jag ser typ varje gång jag åker buss.
 
- När man kommer på en buss med en del folk på, som verkar som att den kanske blir full. Då sätter man sig på det yttre sätet. Så att någon inte ska kunna sätta sig bredvid. Vad är meningen folk? Jag förstår såklart att meningen är att man vill sitta själv, men vad exakt är det som är så farligt med om någon mer sätter sig bredvid? Jag blir uppriktigt förbannad över denna mentalitet. Är det bättre att någon stackare får stå på bussen i 20 minuter?! Säkert och bra... Ska man behöva fråga om lov för att få sitta liksom?!
 
- De flesta som går på säger knappt ens hej eller tack till busschauffören. Tillhör inte sånt vanligt hyfs?!
 
- Sist men inte minst! I princip alla som går på stirrar rakt fram, alternativt ner i golvet, och ser ut att hoppas på att få komma därifrån fortast möjligt. Framför allt om det enligt ovanstående situation är "fullt" på bussen. Man kan ju annars titta sig lite omkring, kanske till och med le mot någon medpassagerare. Du kanske skulle råka göra någon lite glad?! (Hemska tanke...)
 
Nä, på riktigt. Jag tror det är dags att svenska folket börjar tänka på hur vi beter oss!
 

Dagarna som man inte vill ska finnas

Det finns många dagar i livet man inte hade velat fanns. Till exempel när man är på dåligt humör, bråkar med barnen en hel dag och inte får något gjort. Eller så mycket mer, när man måste ta farväl av någon, som igår... 

Det gör så ont på många sätt. Dels att ta farväl av en person alldeles, alldeles för tidigt i livet och med familj. Dels att ta farväl av en person som funnits där i hela mitt liv. Dels att ta farväl av en person och veta att det är förbannat jobbigt och en fruktansvärd situation för en av de människor jag står närmst i hela världen. 


Vi måste lära oss att ta tillvara på livet. Jag är alldeles för dålig på det. Det kan ryckas ifrån oss så himla fort - både vårt liv och de som står oss nära. Påminn mig och de runt omkring dig. Ta tillvara på varje dag. Njut av dina nära och kära. Det kan gå snabbt innan de eller du inte finns där längre. Hemskt, men sant. 

Vila i frid kära du! Fucking-jävla-skit-cancer! 
RSS 2.0