Allt började då jag natten till söndagen (den 12:e) vaknade vid halv 3-tiden av att det gjorde ont. Då jag skulle gå upp på toaletten märkte jag att det gjorde ont igen. Och igen. Blev lite stirrig då jag märkte att värkarna kom med 2½ minuts mellanrum… Satt uppe knappt en timme och kollade, de höll i sig likadant så jag väckte M och sa att vi får nog åka in. Då jag var öppen 9 cm då vi kom in med Meja vågade jag inte chansa på att stanna hemma när det var så kort mellan, även om jag klarade att andas mig genom värkarna utan några större problem. Meja lämnades hos mormor.

När vi kom in vid 4-tiden kollade barnmorskan hur mycket öppen jag var… 2 cm, oj vilken besvikelse! Någon cm kvar på tappen också. Tog en CTG-kurva med och värkarna hade glesat ut en del till ca 5 minuter mellan, allt såg bra ut med bebisen.  Var bara att vända hem igen och invänta att något mer hände…

När vi kom hem kunde jag sova någon timme till och då jag gick upp var det ca 20 minuter mellan värkarna, vilket höll i sig hela dagen. Var ju min födelsedag med, så mamma o Co. var här en runda och fikade lite och så. Framåt kvällen blev de lite tätare igen och började göra lite ondare, kom med 3-7 minuters mellanrum. Meja fick sova hos mormor direkt denna kvällen för säkerhets skull. Sent på kvällen åkte vi in igen för ny kontroll – 3 cm. Trodde jag skulle bryta ihop! 1 cm på en hel dag… CTG-kurvan såg ut ungefär som dagen innan.

Väl hemma återigen kunde jag sova hyfsat men vaknade väl en gång i timmen sådär av att jag fick ont. Måndagen förflöt ungefär som söndagen, tisdagen likaså. Meja fick sova hemma på natten.

På tisdagsförmiddagen var det dags för sista rutinbesöket hos barnmorskan. Allt såg bra ut och jag beklagade mig över hur trött jag var på att gå med värkar så länge utan att något hände. Bad henne göra en ny kontroll, och var då öppen 4-5 cm och tappen var helt utplånad. Gick därifrån lättad då det i alla fall hade hänt lite! Hon lugnade mig med att bebisen snart kommer komma och att hon nog hade varit och retat lite nu också.

På kvällen kände jag att det återigen började göra mer ont och värkarna kom tätare. Meja fick åka till mormor igen och vi kollade på lite film så länge jag orkade innan vi åkte inåt förlossningen igen vid 23-tiden. 5 cm… Jag höll på att börja gråta och kände det som att det aldrig skulle ta slut. Barnmorskan valde dock att behålla oss där inne för att undvika att det skulle sluta med en födsel i bilen om hon skickade hem oss igen. Hon frågade om smärtlindringsmetoder, vilket jag inte hade så mycket att säga om, och frågade om jag ville ta ett bad. Visst!

Låg i badet i ca 2 timmar tror jag, duschade lite på magen under värkarna och så, och nu gjorde de mer och mer ont och kom mer regelbundet – ca 3 minuter mellan – än de gjort då vi kom in. Barnmorskan märkte att jag hade mer ont och kom in med akupunkturnålar till smärtpunkter på händerna och lugnande punkt i huvudet. Ont gjorde de på händerna, men jag vet inte om det hjälpte så mycket. Kände i alla fall till slut att badet inte hjälpte mer och ville in på rummet i stället.

Väl inne i rummet gjordes ny kontroll, äntligen 9 cm öppen! Låg en stund i sängen och hade otroligt ont, och barnmorskan tyckte vi skulle ta hål på hinnorna för att sätta fart på det, så det gjorde vi. Satte mig sedan på pilatesbollen för att bebisen skulle komma ner den sista biten. Efter 10 minuter kände jag första krystreflexerna och sedan kom första rejäla rejäla krystvärken. Oj, vilken panik jag fick (kändes det som i alla fall). Skrek rakt ut och lyckades få fram till M att ringa på barnmorskan som nyss gått ut. Hon kom, hade bara varit och hämtat undersköterskan, och jag lyckades pressa fram att jag ville upp i sängen. Ville dock inte ställa mig upp då det kändes som att bebisen skulle ”ramla” ut då. Till slut lyckades jag i alla fall kasta mig upp i sängen och började trycka. En kvart senare hade jag en liten bebis på bröstet! Oj, vilken pers det var på slutet, men så värt det, förstås!

3600 gram tung och 50 cm lång. Jag som hade fått för mig att det skulle bli en jättebebis var så nöjd så ;)