Susanne - - Utbildningen avklarad

Jaha, dags att försöka få på pränt hur detta egentligen känns...

Till att börja med, så vill jag säga att... Jag är förbannat stolt över mig själv, om man nu får vara det i detta landet?! På 3½ år har jag hunnit påbörja och nu nästan avsluta en 3-årig utbildning, blivit med och fått världens underbaraste dotter, sagt upp mig från mitt fasta jobb, läst en högskolekurs på 7.5 hp och sommarjobbat på en kirurgiavdelning. Det är faktiskt ganska mycket under denna tiden, och en av de saker jag är mest stolt över är att jag faktiskt tog steget. Att jag började läsa. Jag, och många med mig, trodde nog ett tag att jag skulle "fastna" på mitt gamla arbete, men med lite målmedvetenhet och vilja "kom jag loss". Missförstå mig inte, det är verkligen inget fel på mitt gamla arbete, tvärtom! Bara det att det inte var det jag ville göra.

Under tre år på sjuksköterskeprogrammet vid Blekinge Tekniska Högskola (BTH) har många känslor hunnit upplevas. Glädje bland annat vid klarade tentor, ilska och frustration vid diverse orättvisa situationer, saknad efter första praktikplatsens vårdtagare och personal, ledsamhet vid nån enstaka icke-godkänd tenta och mycket mer.

Det är med blandade känslor som jag nu avslutar utbildningen på fredag. Jag har många gånger sagt att det är otroligt bra att plugga på ett sätt, du kan ofta planera din tid mycket själv och du behöver ofta inte lägga någon heltid på studierna. Dock ska det bli otroligt skönt att inte studera längre, för framför allt det sista halvåret har det varit otroligt psykiskt jobbigt. Mycket av det tror jag har att göra med att det är ett legitimerat yrke jag läst till, vilket innebär att jag inte kommer få börja arbeta om jag inte har alla poäng godkända. Detta är en press som andra utbildningar slipper.

2009, 2010 & 2011

Nu står framtiden för dörren och det känns förstås blandat! Som jag skrev ska det bli skönt att slippa den psykiska stressen av plugget, men jag är inställd på att jag i början kommer tycka det är psykiskt jobbigt att arbeta också. Lite rädd är jag, tänk om jag gör fel o.s.v. Det är i alla fall en helt sjuk känsla, jag ska nu ha kompetensen att ha hand om egna patienter och att ge dem mediciner, dropp, nålar, planera deras omvårdnad o.s.v. Kan jag det?! Tydligen ;) I alla fall enligt handledare och skolan! Något som är skönt är i alla fall att slippa jobbstressen, jobb har jag fått på en kirurgiavdelning där jag trivs bra, och det kommer nog bli jättebra när man väl kommer in i det!

Hoppas det inte blev alltför rörigt ;)