Nu är det ju två veckor sedan 10-månadersdagen inföll, men jag kan ju passa på att skriva lite om henne ändå :) Juno är fortfarande väldigt vild och framåt, och för några veckor sedan stod hon själv för första gången. Detta är dock inte något hon gör speciellt ofta, då hon är en liten fegis vad gäller det ;) Hon springer däremot snabbt framåt med sin lära-gå-vagn. Inga hämningar där inte!

 

Allt ska stoppas i miunnen, vare sig det är choklad som Meja smusslat till henne, något smuts hon hittat på golvet, sin egen mat eller vår mat. Hon tycker om i princip allt vi gett henne, och nu äter hon nästa bara samma mat som oss.

 

Söt som socker är hon i alla fall, och inte alls lika mammig längre. När hon vaknar på morgonen sätter hon sig rätt upp och strålar som en sol och kryper bort till mig eller M för en stor blöt puss. När hon vill busa lägger hon huvudet på sne´ och flinar. Söta unge!

 

Ord hon säger är pappa, Meja, tata (tack-tack), namnet på farmors och farfars hund (dock säger hon det om alla djur i princip :P) och säkert något till jag inte kommer på just nu. Hon är för övrigt tokig i djur och skiner upp när hon får syn på dem, och ska gäärna på och klappa och dra lite.