Ja, som ni (som inte redan visste om det) kanske förstod i förra inlägget så är jag alltså gravid. Går idag in i vecka 22 och är alltså lite mer än halvvägs i graviditeten. 

 

Vi fick veta i slutet av september, och det jag haft mest besvär med sedan dess är denna eviga trötthet! Konstant trött! Jag hade tänkt mig att försöka hålla i träningen (anpassad såklart) bra denna gången, men tränar jag inte precis innan eller precis efter jobbet så kommer jag verkligen inte iväg, för jag är så trött. Jag är dock väldigt nöjd med att ändå ha kommit iväg minst en gång varje vecka, det är skönt att röra sig lite. Annars har jag faktiskt mått - och mår - relativt bra måste jag säga. Vad jag kommer ihåg så mår jag lite bättre än de tidigare gångerna. Dock börjar jag redan nu känna mig ganska stor, sista två veckorna har det verkligen sagt "poff" med magen, så det återstår att se hur tunga de återstående 19 veckorna blir, haha. Lite illamående har jag varit också, framför allt när jag blir hungrig, och lite sådär osugen på mat. Det känns som att det har blivit lite bättre sista ungefär 2 veckorna, så nu kommer nog vågen börja peka uppåt, vilket jag sluppit hittills annars ;-) 

 

 

Beräknat datum är efter ultraljudet 2 juni, annars var det 31 maj. Så månadsskiftet där någon gång. Det blir ett sommarbarn till alltså! De andra är ju födda i slutet av sommaren däremot, denna gången blir det inför sommaren, och vi har nog tänkt att vara hemma båda två hela sommaren. Ljuvligt! 

 

Såklart är vi glada men mina känslor har pendlat väldigt också! "Åh, vad ljuvligt!" blandat med "Vad har vi gett oss in på?! Börja om igen?!", trots att det var planerat. Men det kommer såklart bli bra. 

 

Ultraljudet var vi på i julveckan och fick se en frisk, sprattlande bebis som inte alls ville ligga stilla och bli mätt. Jag hade inte direkt känt några tydliga rörelser innan detta och var lite orolig, men det såg så bra ut allting.